måndag 26 mars 2012
Hönan eller skägget?
Jag vill härmed förse svensk jämställdhetsdebatt med lekstugevarning! Det är inte säkert att vistas på den feministiska lekplatsen längre. Begreppsförvirringen borde åtföljas av alla möjliga färgglada informationsetiketter om skada och hälsovådlighet. Istället för att genomskåda förtrycket inbillas vi att det största och mest begåvade som feministsverige någonsin producerat är muterade män som Gudrun Schyman eller överbetalda kåseriademiker som Tiina Rosenberg. Likt ett snapsskämt anses den mest brinnande feministiska frågan vara införlivandet av ett nytt personligt pronomen i ett språk som är så tråkigt att de flesta ändå skriver på MTV-engelska. Man vill bara sucka hen, hen! Eller ta jävligt många snapsar till...
Okej. Tillbaka.
Tillbaka från Skottland. Edinburgh har gjort mig mycket. Dave körde mig till flygplatsen.
Sade: "När kommer du tillbaka?"
Jag sade: "Vet inte. Får se vad Sverige säger."
Och vad säger Sverige? Inte mycket. Verkar som debatten stått stilla sen jag lämnade. Samma raljerande om hur det är att vara kvinna eller man. Nu har hen klivit in som könskombattant också. Tydligen. Återkommer med text om det. Kaffet kallnar.
torsdag 22 maj 2008
onsdag 21 maj 2008
Ny feministdebatt
Fick en ny debattartikel publicerad:
Feminismen gör oss kvinnor maktlösa
Det är bra att feminismen har fått många män att ifrågasätta sin makt. Moderna män har numera tusen skäl att frigöra sig från samhällets fördomar. Smarta män förstår att de går rätt väg. Några skapar nya patriarkat med hjälp av feminismen. De har insett att de vinner kvinnors gunst om de kallar sig för feminister. Om de anammar ett feministiskt språkbruk. Då förväntas vi applådera de duktiga gossarna.
Värre är det för oss kvinnor. Vi upphöjs fortfarande av vårt uppdaterade förråd av klackskor. Vi ska tas på allvar. Men helst utan två lager smink på oss. Vi ska vara slipade och självständiga karriärkvinnor som överträffar männen. Helst genom att låtsas vara hårda och hämningslösa. Vi vill samtidigt behålla våra traditionella sysslor och försvarar våra revir med näbbar och klor. Det är tydligen alla kvinnors förbaskade rätt att få fortsätta att vara gammalmodiga. Och samtidigt beskylla männen för allt mellan himmel och jord.
Vi kvinnor ställer orimliga krav på vad en individ måste prestera för att få lov att kalla sig för kvinna eller man. För att leva upp till våra höga kvinnliga krav måste män bete sig på ett särskilt sätt. De bör vara riktiga karlakarlar. Men inte skylta med det. Då gör de sig skyldiga till jämställdhetsbrott. På så sätt har feminismen ordnat det fint för oss kvinnor. Medan män ska problematisera och ifrågasätta ett beteende slipper vi kvinnor lyfta ett finger för att göra upp med våra egna förtryckarstrukturer.
Feminismen tror sig göra oss kvinnor en tjänst. Först lär jag mig att jag är kvinna. Påminns om att det är så samhället vill se mig. Sen lär jag mig att jag är förtryckt på grund av att jag är kvinna. Lär mig vara ett offer. Sen att vissa frågor kallas mina egna. Sist att andra kan lösa problemen åt mig. Jag förespråkar inte en tabloidartad karriärkvinnlighet. Män som daltar för att inte trampa oss feminister på tårna är löjeväckande. Men vi kvinnor måste göra upp med vår självbild i lika hög grad som männen. Allt för länge har feminismen använts som vår bästa ursäkt för att vi ska kunna gömma oss i vår kvinnoroll och slippa tänka självkritiskt.
Istället för en verklig frigörelse hoppas vi att feminismen löser alla våra problem åt oss. Jag är kvinna. Men jag har inte bett om hjälp att existera. Eller bett om att få bli ihoptvingad med resten av halva mänskligheten. Bara för att jag har en kvinnas kropp. Som om det vore någon skillnad på folk och folk. Som om människor ska behandlas i klump bara för att några har råkat födas på ett visst sätt. Som om alla vi kvinnor tänker likadant. Vem har rätt att tala om för mig vad jag ska känna? Feminismen gör oss kvinnor maktlösa. Den hindrar mig från att ta mig loss från den kvinnlighet som påtvingas mig. Feminismen gör det för bekvämt att kallas kvinna.
Vi kvinnor upprätthåller maktstrukturer i lika hög utsträckning som somliga män. Det är faktiskt vi kvinnor och inte männen som påstår att män är och måste vara på ett speciellt sätt. Vi vill skydda våra egna kvinnliga hierarkier bakom patriarkatet ett tag till. Gör vi inte det har vi inget att klaga på. Då blir vi plötsligt tvungna att en gång för alla inse att det är vi själva som ansvarar för skillnaden.
ZMN
Feminismen gör oss kvinnor maktlösa
Det är bra att feminismen har fått många män att ifrågasätta sin makt. Moderna män har numera tusen skäl att frigöra sig från samhällets fördomar. Smarta män förstår att de går rätt väg. Några skapar nya patriarkat med hjälp av feminismen. De har insett att de vinner kvinnors gunst om de kallar sig för feminister. Om de anammar ett feministiskt språkbruk. Då förväntas vi applådera de duktiga gossarna.
Värre är det för oss kvinnor. Vi upphöjs fortfarande av vårt uppdaterade förråd av klackskor. Vi ska tas på allvar. Men helst utan två lager smink på oss. Vi ska vara slipade och självständiga karriärkvinnor som överträffar männen. Helst genom att låtsas vara hårda och hämningslösa. Vi vill samtidigt behålla våra traditionella sysslor och försvarar våra revir med näbbar och klor. Det är tydligen alla kvinnors förbaskade rätt att få fortsätta att vara gammalmodiga. Och samtidigt beskylla männen för allt mellan himmel och jord.
Vi kvinnor ställer orimliga krav på vad en individ måste prestera för att få lov att kalla sig för kvinna eller man. För att leva upp till våra höga kvinnliga krav måste män bete sig på ett särskilt sätt. De bör vara riktiga karlakarlar. Men inte skylta med det. Då gör de sig skyldiga till jämställdhetsbrott. På så sätt har feminismen ordnat det fint för oss kvinnor. Medan män ska problematisera och ifrågasätta ett beteende slipper vi kvinnor lyfta ett finger för att göra upp med våra egna förtryckarstrukturer.
Feminismen tror sig göra oss kvinnor en tjänst. Först lär jag mig att jag är kvinna. Påminns om att det är så samhället vill se mig. Sen lär jag mig att jag är förtryckt på grund av att jag är kvinna. Lär mig vara ett offer. Sen att vissa frågor kallas mina egna. Sist att andra kan lösa problemen åt mig. Jag förespråkar inte en tabloidartad karriärkvinnlighet. Män som daltar för att inte trampa oss feminister på tårna är löjeväckande. Men vi kvinnor måste göra upp med vår självbild i lika hög grad som männen. Allt för länge har feminismen använts som vår bästa ursäkt för att vi ska kunna gömma oss i vår kvinnoroll och slippa tänka självkritiskt.
Istället för en verklig frigörelse hoppas vi att feminismen löser alla våra problem åt oss. Jag är kvinna. Men jag har inte bett om hjälp att existera. Eller bett om att få bli ihoptvingad med resten av halva mänskligheten. Bara för att jag har en kvinnas kropp. Som om det vore någon skillnad på folk och folk. Som om människor ska behandlas i klump bara för att några har råkat födas på ett visst sätt. Som om alla vi kvinnor tänker likadant. Vem har rätt att tala om för mig vad jag ska känna? Feminismen gör oss kvinnor maktlösa. Den hindrar mig från att ta mig loss från den kvinnlighet som påtvingas mig. Feminismen gör det för bekvämt att kallas kvinna.
Vi kvinnor upprätthåller maktstrukturer i lika hög utsträckning som somliga män. Det är faktiskt vi kvinnor och inte männen som påstår att män är och måste vara på ett speciellt sätt. Vi vill skydda våra egna kvinnliga hierarkier bakom patriarkatet ett tag till. Gör vi inte det har vi inget att klaga på. Då blir vi plötsligt tvungna att en gång för alla inse att det är vi själva som ansvarar för skillnaden.
ZMN
onsdag 7 maj 2008
Mitt erkännande
Har skrivit en kort debattartikel. Publicerad i Sydsvenskan 11/5.
Jag har anvant harskarstrukturer
Jag erkanner. Jag har missbrukat min makt som kvinna. Pa bekostnad av man. Det ar faktiskt sant. Men det ar tabu. Vi kvinnor forknippas ju inte alls med makt. Nu nar feminismen loser alla problem at oss. Lar oss att vara offer. Overskuggar vart ansvar.
Genom att visa mig hur maktlos jag ar atererovrar jag makten. Feminismen menar att jag inte bar ansvaret. Det ar mannen som behover ta ansvar. Forandra sig. Jag som kvinna kan lugnt luta mig tillbaka. Vara som jag vill. Mina fordomar far vaxa ostort (for kvinnors fordomar ar mer sanna an mans). Vi kvinnor behover inte bekymra oss om vara egna fortryckarstrukturer. Vara roller. Vi ar ju kvinnor. Utan makt och utan ansvar. Det har feminismen lart oss.
Feminismen har verkligen gjort det bekvamt att vara kvinna. Desto svarare att ta sig loss fran den forbrukade kvinnligheten. Det anses vara en naturlag att kvinnor gillar att vara kvinnor pa det satt som alla kvinnor vill vara kvinnor pa. Vilket satt vet bara vi kvinnor. Ingen annan kan veta. Pa sa vis blir det omojligt att stalla oss till svars.
Men kanske ar det inte mansrollen som ar problemet for oss kvinnor. Inte ens mannen. Kanske ar det kvinnorollen. Kvinnors syn pa vad det innebar att vara kvinna. Vi sjalva. Man overallt har borjat ifragasatta sin makt. De vill fornya eller avverka sin mansroll. Debattorer som Ehrenberg och Linton erkanner offentligt att de anvant harskartekniker mot kvinnor. De hyllas. Som pionjarer bland feministgrabbar hyllas de. Men vem appladerar mig som kvinna? Nar jag erkanner. Jag har anvant harskarstrukturer mot man. ZMN
Jag har anvant harskarstrukturer
Jag erkanner. Jag har missbrukat min makt som kvinna. Pa bekostnad av man. Det ar faktiskt sant. Men det ar tabu. Vi kvinnor forknippas ju inte alls med makt. Nu nar feminismen loser alla problem at oss. Lar oss att vara offer. Overskuggar vart ansvar.
Genom att visa mig hur maktlos jag ar atererovrar jag makten. Feminismen menar att jag inte bar ansvaret. Det ar mannen som behover ta ansvar. Forandra sig. Jag som kvinna kan lugnt luta mig tillbaka. Vara som jag vill. Mina fordomar far vaxa ostort (for kvinnors fordomar ar mer sanna an mans). Vi kvinnor behover inte bekymra oss om vara egna fortryckarstrukturer. Vara roller. Vi ar ju kvinnor. Utan makt och utan ansvar. Det har feminismen lart oss.
Feminismen har verkligen gjort det bekvamt att vara kvinna. Desto svarare att ta sig loss fran den forbrukade kvinnligheten. Det anses vara en naturlag att kvinnor gillar att vara kvinnor pa det satt som alla kvinnor vill vara kvinnor pa. Vilket satt vet bara vi kvinnor. Ingen annan kan veta. Pa sa vis blir det omojligt att stalla oss till svars.
Men kanske ar det inte mansrollen som ar problemet for oss kvinnor. Inte ens mannen. Kanske ar det kvinnorollen. Kvinnors syn pa vad det innebar att vara kvinna. Vi sjalva. Man overallt har borjat ifragasatta sin makt. De vill fornya eller avverka sin mansroll. Debattorer som Ehrenberg och Linton erkanner offentligt att de anvant harskartekniker mot kvinnor. De hyllas. Som pionjarer bland feministgrabbar hyllas de. Men vem appladerar mig som kvinna? Nar jag erkanner. Jag har anvant harskarstrukturer mot man. ZMN
onsdag 16 april 2008
Ny feministdebatt
Har inte skrivit har pa lange. Ar bortrest till London. Mycket kontakt med St Andrews under hosten. Fast mest hemma med Dave och familjen. Fick precis ett intressant mail fran SVT som vill publicera en debattartikel av mig. Det uppskattas. Far tillbaka till Sverige i slutet av juni. Angest. ZMN
torsdag 2 augusti 2007
Debattören debatterar & debuterar.
Fick in min debattartikel i Helsingborgs Dagblad. Dags för kvinnlig självkritik? Tydligen är det lättare som kvinna att bli publicerad i andra tidningar än Arbetaren. Det är klart. Arbetarens debattsida leds ju av en kvinna. Hon prioriterade en artikel av en man istället. ZMN
Publicerad i Helsingborgs dagblad 07-2/8
Publicerad i Helsingborgs dagblad 07-2/8
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
