Publicerat inlägg i Arbetaren.

Skickade en debattartikel till Arbetaren. Den publicerades som insändare. I avkortad version. Här är hela texten:

Måste vi se oss som kvinnor?

Det är bra att feminismen har fått många män att börja ifrågasätta sin makt. Sämre går det för oss kvinnor. Vi behöver också göra upp med våra hierarkier och förtryckarstrukturer. Många fördomar bryts aldrig ner eftersom vi gömmer oss i vår utsatthet och förlitar oss på att feminismen ska lösa allting åt oss.

Föreställningen att machomannen ordnar allt och objektifierar alla är mer vår förtjänst än mäns. Grabbar som lever upp till myten är det ont om. Killar säger sig sällan veta hur kvinnor fungerar. Kvinnor uttrycker oftare fördomsfulla idéer om hur killar är. Vi tror oss veta allt om killar. Och oftare än män ha en gammaldags idé om könsroller. Om hur både vi själva och män måste vara för att vara alla till lags.

Det är kanske orättvist att påstå att män har kommit längre än kvinnor. Men det är lika dumt att påstå att vi kvinnor är mer frigjorda. Somliga av oss behöver bli feminister. Andra behöver förstå att feminismen inte är rättvisans slutprodukt. Att vår frigörelse börjar med att göra upp med vår idé om kvinnlighet.

Överallt ser jag medsystrar som å ena sidan vill uppnå jämlikhet men å andra sidan vill att männen ska fjäska och bejaka dem som kvinnor på ett otäckt omodernt sätt. Kvinnor vill kunna anspela på sin egen kvinnlighet. Och vi verkar njuta av den sexuella makt vi tror vi har över grabbarna. Lika fast i sexuella fördomar som män.

Jag är ledsen. Jag tror inte att killarna omkring mig jämt vill ha sex och att alla karlar alltid är kåta. Jag tror inte att jag ständigt är ett sexuellt villebråd för män. Ett erotiskt objekt. Det vore otroligt självfixerat av mig.

Vi upprätthåller myten om att killar är sexgalningar. Några få mäns övertramp representerar alla män. Men en kokainsnortande Paris Hilton förvandlar inte alla kvinnor till narkomaner. Och Margaret Thatchers krig representerar inte alla kvinnor.

Feminismen gör oss kvinnor rädda och fördomsfulla. Patriarkatet gör oss passiva. Många känner sig trygga med rollen som förtryckt. Att vara kvinna har blivit lika med att vara offer. Behöver vi alls se oss som kvinnor?

Det är mycket på grund av våra fördomar som männen luras att tro att de måste kalla sig för feminister för att duga som sällskap. Unga män använder sin nyvunna feministetikett för att göra sig till "riktiga" män. Exempel är Magnus Linton, Ronnie Sandahl och Johan Ehrenberg. På det sättet konstruerar dessa grabbar ett mer svårslaget patriarkalt förtryck. Vi ska falla pladask som skönhetsdrottningar i en
Hollywoodfilm så fort en kille kommer ut som feminist.

Ordet feminist ger ingen man eller kvinna företräde i radikalitet. Ibland kan det till och med vara ett hinder. Om en man säger att en kvinna har fördomar blir han sexist. Om en kvinna säger att en man har fördomar är hon en feministisk hjältinna. En förebild. Feminismen föder samma trofékultur som den vill bekämpa. Men att jag som kvinna säger så är väl som att svära i kyrkan? ZNM

Publicerad i Arbetaren 26/7-07.

Den patriarkala feminismen.

Tröttnat på fenomenet feministkillar. Förväntas jag vara tacksam och klappa händerna? Skrev en debattext i väntan på publicering.

Patriarkat förklätt till feminism

Det finns ett mer svårslaget patriarkalt förtryck än det som diskuteras i debatter. Det är när grabbar med så kallade "rätta" vänsterintellektuella åsikter går ut och kallar sig själva för feminister. Varför ska jag som kvinna vilja klappa i händerna?

De trendigkänsliga männen säger sig ha förstått att vi tjejer är utsatta för ett strukturellt förtryck. Skamset ska Magnus Linton, Johan Ehrenberg mfl erkänna att de har använt härskartekniker mot kvinnor.

Så sött av dem.

Patriarkatet har muterat. Några killar har listat ut att de kan förbli "riktiga män" i en mer politisk korrekt mening genom att kalla sig för feminister. När patriarkerna klär ut sig till feminister ger feministstämpeln dem ett förnyat inträde till kvinnors omfamningar.

Borde jag vara tacksam för att killar lärt sig att tro att det är illa att vara kvinna? Jag känner mig ärligt talat inte ett dugg mindervärdig i jämförelse med grabbarna omkring mig.

Vi kvinnor lär oss att se oss som förtryckta. Snubbarna som tycker synd om oss ska lära oss det. Som en skönhetsdrottning i en Hollywoodfilm förväntas jag falla i armarna på varenda snubbe som kommer ut som feminist. Tacksamt avgudande med tårar i ögonen. Och så är den patriarkala karusellen igång igen. Version 2.0.

Jag erkänner. Jag har faktiskt använt kvinnliga härskartekniker mot män. Jag har förtryckt de stackars utsatta grabbarna. Förtjänar jag ett pris för det? För att jag erkänner det? Nej.

Till er feministkillar:

Jag har medlidande med er. För ni lider lika mycket av föreställningen om att mindervärdig är lika med att vara kvinna som vi kvinnor har gjort under tusentals år.

Alla kön är lika lurade av de påtvingade rollerna. Men vi kvinnor spelar rollen som utsatta lite bättre än männen.

Vi vill gärna tro att det är karlarna som har lösningarna på våra problem. Och vi skyller gärna på er män. Egentligen är vi lika stor del av problemet. Vi kvinnor upprätthåller patriarkatet genom att inbilla oss själva och varandra att kvinnligheten behöver stärkas, skyddas och markera revir. Egentligen behöver vi lägga ner idén om kvinnan och kvinnligheten.

Kvinnlighet är en patriarkal idé. Men att som kvinna, vänster och feminist vilja göra upp med sitt eget kön är tyvärr som att svära i kyrkan.ZMN

Publicerad på Vägval vänsters hemsida 07-27/7

Uppgörelse med feminismen.

Skrev en debattartikel. Om feminismen. Kanske är det som att svära i kyrkan att som kvinna vilja göra upp med kvinnligheten? I Sverige löper jag tydligen risken att som vänsterfeminist kallas för höger. Sjukt. Läser Arbetaren. Redaktören Rebecka Bohlins skrämselpropaganda rör mig inte i ryggen. "Förövarna kan vara vilka som helst, även de mest uppskattade på arbetsplatsen som i fallet Bengt", skriver hon. Hur orkar en kvinna vara så otroligt självupptagen och naiv att hon går runt och tror att alla karlar vill ligga med henne? ZMN

Tycker i Metro.

Skickade en insändare till Metro idag:

Det är vi kvinnor som upprätthåller patriarkatet. Inte männen. Vi säger att vi vill bli jämställda med grabbarna. Men vi vill att män ska vara män. Och vara manliga på det där grabbiga sättet som vi lärt oss att vilja att män ska vara. Och vi vill att de ska älska oss och uppmärksamma oss som om vi kvinnor låtsas vara omedvetna om att det är vi själva som möjliggör den patriarkala strukturen. Säger en kille att han är feminist så ska vi genast falla pladask för honom som en skönhetsdrottning i en romantisk hollywoodfilm. Jag skiter faktiskt i om snubben är feminist! Vi kvinnor vill att han ska vara feminist så att vi kan skydda våra egna hierarkier och fördomar bakom patriarkatet ett litet tag till. Det är ju faktiskt vi och inte männen som vill att mannen ska vara på ett särskilt sätt för att få lov att kalla sig för man. Vi har en otroligt bestämd uppfattning om det manliga. Och så ska vi samtidigt lära oss att det är vi som är de förtryckta. Trots att vi har jättemycket förutfattade åsikter om vad som är kvinna och man. Jag misstänker att vi kvinnor lika ofta väljer att vara förtryckta för att vi känner oss trygga med rollen. ZMN

Publicerad i Metro 18/7-07

Arrangerat samhälle.

På Rosengård lever många i arrangerade äktenskap. Säger de som inte bor här. I en debattartikel för några dagar sedan attackerades islams syn på äktenskap. Islamofobi. Titta på vårt eget samhälle! Överallt ser jag arrangerade relationer. Ett arrangerat samhälle. De framgångsrikas söner som bara får gifta sig med de framgångsrikas döttrar. En sophämtare tvingas dras till en annan sophämtare. Samhället har bestämt det så. ZMN