Den patriarkala feminismen.

Tröttnat på fenomenet feministkillar. Förväntas jag vara tacksam och klappa händerna? Skrev en debattext i väntan på publicering.

Patriarkat förklätt till feminism

Det finns ett mer svårslaget patriarkalt förtryck än det som diskuteras i debatter. Det är när grabbar med så kallade "rätta" vänsterintellektuella åsikter går ut och kallar sig själva för feminister. Varför ska jag som kvinna vilja klappa i händerna?

De trendigkänsliga männen säger sig ha förstått att vi tjejer är utsatta för ett strukturellt förtryck. Skamset ska Magnus Linton, Johan Ehrenberg mfl erkänna att de har använt härskartekniker mot kvinnor.

Så sött av dem.

Patriarkatet har muterat. Några killar har listat ut att de kan förbli "riktiga män" i en mer politisk korrekt mening genom att kalla sig för feminister. När patriarkerna klär ut sig till feminister ger feministstämpeln dem ett förnyat inträde till kvinnors omfamningar.

Borde jag vara tacksam för att killar lärt sig att tro att det är illa att vara kvinna? Jag känner mig ärligt talat inte ett dugg mindervärdig i jämförelse med grabbarna omkring mig.

Vi kvinnor lär oss att se oss som förtryckta. Snubbarna som tycker synd om oss ska lära oss det. Som en skönhetsdrottning i en Hollywoodfilm förväntas jag falla i armarna på varenda snubbe som kommer ut som feminist. Tacksamt avgudande med tårar i ögonen. Och så är den patriarkala karusellen igång igen. Version 2.0.

Jag erkänner. Jag har faktiskt använt kvinnliga härskartekniker mot män. Jag har förtryckt de stackars utsatta grabbarna. Förtjänar jag ett pris för det? För att jag erkänner det? Nej.

Till er feministkillar:

Jag har medlidande med er. För ni lider lika mycket av föreställningen om att mindervärdig är lika med att vara kvinna som vi kvinnor har gjort under tusentals år.

Alla kön är lika lurade av de påtvingade rollerna. Men vi kvinnor spelar rollen som utsatta lite bättre än männen.

Vi vill gärna tro att det är karlarna som har lösningarna på våra problem. Och vi skyller gärna på er män. Egentligen är vi lika stor del av problemet. Vi kvinnor upprätthåller patriarkatet genom att inbilla oss själva och varandra att kvinnligheten behöver stärkas, skyddas och markera revir. Egentligen behöver vi lägga ner idén om kvinnan och kvinnligheten.

Kvinnlighet är en patriarkal idé. Men att som kvinna, vänster och feminist vilja göra upp med sitt eget kön är tyvärr som att svära i kyrkan.ZMN

Publicerad på Vägval vänsters hemsida 07-27/7