Mitt erkännande

Har skrivit en kort debattartikel. Publicerad i Sydsvenskan 11/5.

Jag har anvant harskarstrukturer

Jag erkanner. Jag har missbrukat min makt som kvinna. Pa bekostnad av man. Det ar faktiskt sant. Men det ar tabu. Vi kvinnor forknippas ju inte alls med makt. Nu nar feminismen loser alla problem at oss. Lar oss att vara offer. Overskuggar vart ansvar.

Genom att visa mig hur maktlos jag ar atererovrar jag makten. Feminismen menar att jag inte bar ansvaret. Det ar mannen som behover ta ansvar. Forandra sig. Jag som kvinna kan lugnt luta mig tillbaka. Vara som jag vill. Mina fordomar far vaxa ostort (for kvinnors fordomar ar mer sanna an mans). Vi kvinnor behover inte bekymra oss om vara egna fortryckarstrukturer. Vara roller. Vi ar ju kvinnor. Utan makt och utan ansvar. Det har feminismen lart oss.

Feminismen har verkligen gjort det bekvamt att vara kvinna. Desto svarare att ta sig loss fran den forbrukade kvinnligheten. Det anses vara en naturlag att kvinnor gillar att vara kvinnor pa det satt som alla kvinnor vill vara kvinnor pa. Vilket satt vet bara vi kvinnor. Ingen annan kan veta. Pa sa vis blir det omojligt att stalla oss till svars.

Men kanske ar det inte mansrollen som ar problemet for oss kvinnor. Inte ens mannen. Kanske ar det kvinnorollen. Kvinnors syn pa vad det innebar att vara kvinna. Vi sjalva. Man overallt har borjat ifragasatta sin makt. De vill fornya eller avverka sin mansroll. Debattorer som Ehrenberg och Linton erkanner offentligt att de anvant harskartekniker mot kvinnor. De hyllas. Som pionjarer bland feministgrabbar hyllas de. Men vem appladerar mig som kvinna? Nar jag erkanner. Jag har anvant harskarstrukturer mot man. ZMN